Jag fick besked om en aggressiv bröstcancerdiagnos samma vecka som vår son, då fem år, insjuknade i diabetes typ 1. Tryggheten var borta och världen som vi kände till den var för alltid förändrad.

Detta skedde samma månad som lagen om Barn som anhöriga infördes, januari 2010, och inga rutiner i samhället för stöd till familjen eller vårt barn fanns på plats.

Hälsa och välmående för samtliga i familjen utmanades under många år. Stor risk för återfall och tunga biverkningar av cellgifter gjorde mig till en spillra av den jag en gång var.

Min man var anhörig till både en fru och en son med svåra sjukdomar och vårt barn var ett barn som anhörig till en mamma sjuk i cancer med döden flåsandes i nacken och med en egen kronisk sjukdom att hantera.

Vår sorg och förtvivlan var avgrundsdjup!

När livet trots allt åter igen rullade på toppades det år 2019 med en oväntad hjärntumörsoperation för min del och familjen föll åter igen handlöst, var och en på sitt sätt. En s k sekundärförlust som öppnade upp all gammal sorg och rädslor.

Stödet till vår familj kom från högst oväntade håll och det kom att betyda allt!
Fantastiska människor i vårt nätverk gav familjen och mig personligen under många år stöd genom kärleksfulla handlingar.
Jag kallar det Heartful Empowerment - kraften de spred som gav oss orken att leva vidare.

Att lek, kreativitet och fantasi läker och ger oss verktyg att hantera det som sker i svåra livssituationer är ett faktum, det gäller både små och stora individer, inklusive mig själv och min familj.

I mitt arbete med barn och unga och deras anhöriga i sorg har jag sett otroliga exempel på detta om och om igen, och det har varit en återkommande röd tråd som även professionellt gjort stora avtryck.

Man kan inte lösa eller återkalla det som händer eller har hänt men man kan återta en ny form av kontroll och tända livsgnistor på vägen! Jag vet!

Med värme

Annika Kjeller